
Dans är väl något som de allra flesta har någon erfarenhet av. Kanske ett roligt minne av den första tryckaren i mellanstadiet, den eldiga salsan i Mexico eller brudvalsen med ens älskade. För många ses dans även som ett utmärkt sätt att motionera, då den både ger styrka, kroppskännedom och ökad smidighet.
För länge sedan var dansen en viktig del inom den religiösa kulten. Nuförtiden återfinns den dels inom konsten, men kanske framför allt som ett nöje. Förr firades olika högtider ofta med dans. Egyptiska präster dansade när de funnit en ny gud, och i Bibeln nämns ofta dans som ett sätt att både uttrycka triumf och glädje. I norden vet man att dans var ett populärt nöje på 1100-talet. Den utfördes då ackompanjerad av visor vilka sjöngs av de dansande själva. I världen förekommer också många folkdanser, som är förknippade med ett visst land eller en viss kultur. Som exempel kan nämnas Sveriges Jössehäralds-polskan eller Italiens Tarantellan.
Man delar ofta upp dans efter antalet utövare, solodans, pardans eller gruppdans. Många typer av dans och musik har skapats tillsammans, som t ex vals och hiphop, medan andra stilar inte alls har den kopplingen, som klassisk musik och klassisk balett. För det mesta framförs dans till musik men det kan även ske utan, antingen genom att man ackompanjerar själv, som vid stepp, eller helt utan. Sedan 1997 har dans setts som en officiell sportgren av IOK (Internationella Olympiska Kommittén).
Dans är en vanlig del av nöjeskulturen, men den innehåller även mycket annat. Det kan vara ett besök på en klubb, en gratiskonsert i en stor park eller ett besök på museet. När man talar om nöjeskultur menar man ofta olika genrer av kulturellt skapande, som litteratur, konst och film. Den här sortens kultur, som även benämns som populärkultur, riktar sig främst till den breda allmänheten och inte till kännare. Den är ofta lite mindre komplicerad, mer lättillgänglig och följer modets svängningar i högre grad än dess motsats, finkulturen.